Kirskål är den växt de flesta trädgårdsägare älskar att hata: ett ogräs som tar över rabatter och gräsmattor på bara en säsong. Samtidigt är kirskål (Aegopodium podagraria) fullt ätlig, och de späda bladen smakar nästan exakt som spenat. Den här guiden går igenom hur du känner igen kirskål, var den växer, hur du bekämpar den – och hur du i stället kan ta tillvara den i köket.
Vad är kirskål? Namn och synonymer
Kirskål tillhör familjen flockblommiga växter (Apiaceae) och heter Aegopodium podagraria på latin. Namnet kommer av grekiskans podagra, gikt, eftersom växten historiskt användes som läkeört mot just gikt och ledvärk. I vardagligt tal kallas kirskål även kers eller skvallerkål, beroende på var i landet du bor. Botaniskt räknas kirskål varken som en riktig kål eller ett vanligt ogräs i strikt mening – den är en flerårig ört som odlades som både grönsak och läkeväxt långt innan den blev trädgårdens mest fruktade ogräs.
Så känner du igen kirskål
Kirskål kan bli upp till 80 cm hög och har blad som är två gånger tre-fingrade – varje blad delas i tre delar, och varje del delas i sin tur i tre nya bladflikar med en tandad kant. De första bladen på våren är ljusgröna och späda, medan äldre blad blir mörkare och grövre. I juni sätter kirskålen små vita blommor som sitter samlade i flockar och pollineras av flugor och skalbaggar. Blir du osäker på om det verkligen är kirskål du hittat i rabatten, är den tandade bladkanten tillsammans med den tydliga tredelningen det säkraste kännetecknet.
Var växer kirskål?
Kirskål växer i hela landet utom i fjälltrakterna och trivs allra bäst i skugga eller halvskugga under träd och buskar. Den är särskilt vanlig i parker och gamla trädgårdar, ofta kring herrgårdar och slott där den en gång odlades avsiktligt. Jord med gott om näring och fukt gynnar kirskålen ytterligare, vilket är precis den miljö de flesta rabatter och köksträdgårdar erbjuder.
Kirskålens historia – äldre än klostren
Det brukar sägas att munkarna tog med sig kirskål till Sverige under medeltiden och odlade den i klosterträdgårdar som läkeört och grönsak. Arkeologiska fynd visar dock att kirskål odlades här redan under förromersk järnålder, alltså långt innan klosterväsendet över huvud taget etablerades i Skandinavien. Munkarna spred och odlade sannolikt kirskål vidare under medeltiden, men växten fanns redan i svensk mylla när de dök upp.
Bekämpa kirskål i trädgården
Kirskålens envishet beror på ett tätt, krypande rotsystem: lämnar du kvar en liten rotbit i jorden ger den upphov till en helt ny planta. Tre metoder fungerar i praktiken:
- Handrensning: Gräv upp hela rotklumpen med spade eller grep, och sikta jorden noggrant för att fånga även små rotbitar.
- Marktäckning: Lägg ett tjockt lager markduk, kartong eller flera lager tidningspapper över ytan och täck med bark eller flis. Ljuset svälts ut och kirskålen tröttas ut under loppet av en säsong.
- Upprepad avklippning: Klipper du ner alla nya skott så fort de kommer upp tvingas roten göra av med sina energireserver om och om igen, tills den till slut ger upp.
Kasta aldrig upprensad kirskål i den vanliga komposten – rötterna klarar sig ofta genom en hemmakompost och sprider problemet vidare när du sedan lägger ut jorden i rabatten. Vill du odla grönsaker helt utan att kirskålen konkurrerar, är en pallkrage med ny, ren jord ett enkelt sätt att komma runt problemet.
Kan man äta kirskål?
Här vänder historien: samma växt som stör i rabatten är en fin gratis grönsak i köket. De allra späda bladen på våren smakar milt och påminner mycket om spenat, medan äldre blad blir beska och passar sämre att äta. Plocka nya skott kontinuerligt under våren och försommaren för bäst smak. Kirskål fungerar utmärkt i soppa, stuvning, omelett och sallad, och de späda bladen gör sig även fint i pesto eller mixade i gröna smoothies. Har du plockat mer än du hinner använda går kirskål bra att frysa in, precis som andra bladgrönsaker.
Kirskål är alltså både trädgårdens envisaste problem och en av de mest underskattade gratisgrönsakerna du har tillgång till. Bekämpar du den metodiskt med rätt teknik – och plockar det du ändå gräver upp – slipper du varken en prydlig rabatt eller en god vårsallad.
